Lyrisk

Pappan hämtade sonen och Nicklas utanför konsertarenan igårkväll.
Han var där redan en timme innan för att vara på plats om sonen behövde komma ut tidigare.

Vid 23.15 fick jag ett sms hemma i soffan.
"Han är lyrisk!"

Så himla roligt!

Sonen kom hem och var verkligen helt lyrisk.
Han hade haft en kanonkväll.
Trots otroligt med folk och otrolig ljudvolym så hade han haft precis så roligt som han hade önskat.

Snacka om motiveringsstyrd.
Bandet och alla deras låtar var så lockande att det var värt varenda minut av det jobbiga.

Han hade köpt sig en fan-tröja som han hade på sig när han kom hem.
Stolt. Glad. Lycklig.

Han kände sig lite hemma på arenan när de allihopa där inne sjöng med tillsammans i alla låtar. Lite gemenskap. De var där i samma syfte. Flera tusen.
Med armarna i luften.



Det händer grejer!