Det blev en låååång eftermiddag

En av världens längsta eftermiddagar har äntligen blivit kväll.

Sonen valde att lägga fotbollsskorna på hyllan efter sista träningen här i höstas. Hans lag P-97 som har spelat ihop sen sex-årsålder har nu nämligen upplösts kan man kalla det, och hela laget har gått ihop med A-laget. Tränaren som sonen känner så mycket för har alltså slutat och tränaren som gäller from nu är helt enkelt A-lagstränaren.

Den här sammanslagningen har varit ett stort problem för vår kille. Så till den milda grad att han valde att alltså sluta.
Med orden "du är välkommen tillbaka när du än vill grabben" ringandes i öronen sa han hej då till killarna.

Men förra veckan bestämde han sig. Abstinensen hade tagit över. Han behövde komma ut på planen igen. Så han sms:ade tränaren och meddelade sin ankomst till träningen som ikväll.
Och den träningen är till och med mellan 21-22. Men han struntar i det. Så viktig är fotbollen. Så viktig att han känner att det är värt att hans "stabila dygnsrytm" rubbas.
"Men mamma, lovar du att du är vaken när jag kommer hem vid 22.45? Och stannar uppe med mig en liten stund?"
Såklart att jag gör!
Hur trött jag än är så kommer jag att sitta i soffan och vänta.

Och i och med att han skulle träna fotbll så skulle han inte gå till gymmet idag.
Och herregud så lång den här eftermiddagen har varit. Med en rastlösthetspåföljd utan dess like.
Och sen hans trötthet efter skolan som alltid är som värst på måndagar.

Liggandes som en urvriden trasa låg han på puffen i vardagsrummet och sa: "Det sociala är lika jobbigt för mig, som för hela skolbiten är för mina kompisar. Tar lika mycket energi. Och då har jag skolbiten kvar. Men ändå kräver skolan lika mycket av mig som av alla andra. Jag är så trött på att vara trött!!"


Så denna eftermiddag har jag gjort allt för att hitta glädjeämnen att kunna prata om. Som så många gånget förut. Jag har pratat så mycket gymträning, övningar, muskler som jobbar, stretching mm. Allt för att han ska få annat att tänka på och annat att prata om. Vi har pratat fotbollsträning, vi har pratat och pratat och pratat.

Jag lagade mat och vi åt middag.
Pratade och pratade.
Vid 17.20 kom lillebror hem efter skolan. Då fick jag äntligen en aningens paus. Vi kunde prata om nåt annat för en stund.
Sen gick lillebror ner till sitt rum.

Det var bara att fortsätta aktivera storebror med nåt som han gillar. Jaaaa, vi kollar på "Svensson Svensson", frågade jag. Han lyste upp som en sol.

Nåt avsnitt senare tog rastlösheten över ytterligare och han utbrast:
"mamma, kan vi inte ut och övningsköra en sväng?"

Jajamänsan. Självklart kan vi göra det!
Trettio minuter senare var vi  hemma igen. Då var det bara att förhöra lillebror på matten.

Och efter en stund till var det så äntligen dags för storebror att ta sig till träningen.
Gissa om jag sjönk ner i soffan efter det.

Nu ska jag bara hålla mig vaken en stund.