I morgon är det måndag. Igen.
Jag vet redan hur morgondagen kommer att bli.
Antingen skickar vi iväg ett vrak till skolan redan på morgonen. Eller så är det ett vrak som kommer hem efter ett par timmar i skolan. Med en urjobbig eftermiddag framför oss.
Och jag känner mig för tillfället helt tom. Jag har inga fler svar. Jag har inget mer att tillägga.
Han kommer att säga samma saker som alla måndagar innan denna. Och han kommer att förvänta sig pepp, tröst, nån som lyssnar, nån som kan göra nåt åt saken. Nån som kan hjälpa honom.
Der känns som om jag bara upprepar mig. Måndag efter måndag. Tisdag efter tisdag. Vecka efter vecka. Månad efter månad.
Jag har inget nytt att komma med. Jag har inget revolutionerande kvar i rockärmen.
Jag är helt tom.
Det låter som det är dags att han blir sjukskriven! Han måste inte gå på gymnasiet. Det är frivilligt. Han kanske skulle behöva en sabatstermim, ev börja igen till hösten. Vara med farfar en termin. Och du ska kontakta anhörigkonsulenten i din kommun. Du behöver avlastning!
SvaraRaderaKram
Monica
hej MOnica,
RaderaVi har pratat med sonen om det här att gå i skolan kontra att inte gå i skolan. Att fortsätta är helt och fullt hans eget beslut. Han vill så gärna ha en studentexamen och han vill så hemskt gärna göra det samtidigt som hans kompisar. Att gå om, ta ett sabbatsår eller gå Aspergerskola finns inte på hans karta. För nu har han "bara " 1,5 år kvar och efter jul börjar nerräkningen. Då har han gått över halva tiden. Att vi sen har lust att säga till honom att "ska du fortsätta gå skolan får du allt ta konsekvenserna av det och sköta det själv" finns ju inte på vår världskarta. Det blir som ett moment 22.
Anhörigkonsulent? Har aldrig hört talas om det. Var hittar jag en sån? Kram tillbaka.
Det ska finnas en anhörigkonsulent på varje kommun - det är lag sen förra sommaren om jag minns rätt. Kolla under äldreomsorgen på din kommuns hemsida (det brukar vara där de lägger det)
SvaraRaderaTack! Ska kolla vad det innebär. <3
Radera