Det här med att säga Hej då.
Tänk att de orden kan vara så svåra. Framförallt när man är den som blir kvar. Den osm liksom blir lämnad.
Så har det varit med våran kille. Förskoletiden gick ganska så smidigt.
Men när han började sexårs…..
Vilket otroligt kämp.
Och det är nåt han fortfarande jobbar med.
I morse hade han som vanligt sovmorgon. Vilket betyder att han är kvar ensam hemma ca 30 minuter efter det att jag har åkt till jobbet.
Han försöker berätta att det är en "obehagskänsla i hela kroppen" när vi ska säga Hej då och det är han som är kvar hemma. Han har väldigt svårt att sätta nåt annat ord eller ge en annan förklaring till det han upplever där och då.
Han bara mår pyton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar