Idag ler den här mamman!

Jösses vilken sprudlande kille som just kom hem!

Uppgiften i morse hos årskurs fyra hade gått jättebra!
Sonen hade startat och de andra sa sitt efteråt. Konflikthantering var visst ämnet.

Sonen har tidigare haft otroligt svårt att prata inför andra, särskilt folk han inte känner. Hans stamning har satt käppar hjulet och han har verkligen inte känt sig bekväm längst fram. Nästan mått illa av ångest.

Så flyttade vi utomlands när han skulle börja i åttan.
Och efter första terminen hände nåt. Han mådde dåligt då med, men nåt hände.

"Jag kan tacka Mr Wendell och Mr Smith, mamma, för att jag numera kan prata inför människor och hålla föredrag. De lärde mig allt jag behövde veta och de gav mig chansen. De gav mig tips som jagv har följt sedan dess och numera stammar jag inte ens när jag står längst fram!"

Dessa herrar är alltså sonens lärare i English och Social Studies från tiden utomlands. Underbara människor som fanns för vår son från dag 1 när vi anlände skolan, nervösa och darriga.

Vad är då tipsen, undrade jag.

"Jo, man ska stå rak i ryggen. Man ska tala långsamt, inte för högt och inte för lågt. Åhörarkontakten är väldigt viktig, man måste hela tiden titta ut i publiken. Inte på golvet eller i taket. Man får aldrig ha händerna i fickorna. Jag brukar stå med händerna på ryggen. Ibland tar jag några steg runt på scenen. Ibland kanske jag ställer en kontrollfråga till nån som lyssnar."

Jösses! Jag bara gapar.

Och inte nog med det.

Det gick visst jättebra på gymmet idag också.  Ingen huvudvärk alls ochn han kunde ta i som vanligt igen. Sån total lycka!
Med sina nya gymbrallor har det gått kanon alltså. Ett par gymshorts som han har beställt på nätet, precis likadana som "biffarna" har på sig. Viktigt!

Och han berättade vidare att han för första gången i hela sitt liv åkte ifrån sin telefon med busskort och gymkort i morse.
"Men det gick bra ändå. Jag smet bakom Nicklas förbi busschauffören så han såg inget, och på gymmet så snackade jag med honom i kassan, han känner ju igen mig nuförtiden så jag behövde bara säga mitt personnummer så kom jag in.
Men jag har känt mig väldigt naken utan telefonen!"

Jösses! Som sagt, jag bara gapar.
Och ler!