Halva veckan har gått

Halva veckan är kvar.
Söner har det fortfarande bra på var sitt håll.
Och vi föräldrar har det bra vi med. Oerhört bra till och med. Vi äter det vi vill. När vi vill.

Några sms under kvällarna med storebror. Han har fortfarande panik över ljumskar och eventuella förkylningsinfektioner. Och han skickade även ett sms där det stod att han vill bo i Jämtland.
Han är lite rolig vår kille. Och han vet exakt var han har sina föräldrar. Precis som alla barn tidigt tar reda på vilka regler varje förälder står för, så har även han lärt sig vem av mamma och pappa som är bra på vilka saker.

En middag denna vecka skulle sonen stå för till stuga 1 där han bor med farmor och farfar. Pappa och han förberedde egenmalda högrevsbiffar förra helgen. Till dessa skulle han servera potatis och pepparsås. Häromkvällen var det så dags för hans medhavda middag. Och det var till pappa han ringde och frågade om hur han skulle koka potatisen samt koka såsen. Jag log i hela mig medan jag hörde deras samtal. När det gäller mat hör han alltså inte av sig till sin mamma.

Däremot.
När det gäller oro och smärta då hör han av sig till mamman. När han har ont i ljumskar eller känner oro för att vara förkyld då är det moder han hör av sig till.


På söndag är det äntligen dags.
Och som jag ber till Gud eller högre makter, eller vem som helst som kan ge honom styrka just den dagen. Att orka. Att kunna genomföra detta Vasalopp.
Det värsta som finns i hans liv just nu är om han eventuellt behöver ta beslutet att avbryta sitt lopp mitt i spåret.
"Då sjukskriver jag mig minst två veckor från skolan!!!"