Balbiljettasen

De här jäkla balbiljetterna är ett fenomen. Så att säga.

Sonen bröt ju ihop förra helgen när han till slut kunde säga till oss att han aldrig nånsin kommer att köpa de där biljetterna. "Det är ni som vill se, då är det ni som får handla!!"
Men vi får absolut inte handla dessa när alla andra är där och kan riskera att se oss. Så att alla andra kan se att han inte kan själv.

Sen dess har vi inte pratat balbiljetter med honom. Bara mellan oss vuxna. Så jag o maken bestämde att efter vi hade lämnat av honom för sin balträning i söndags så skulle jag gå och leta efter nån i närheten som skulle kunna hjälpa mig till rätt försäljningsperson med ansvar för biljetterna.

Sagt och gjort.
Jag hittade två tjejer vid parkeringen och frågade om de visste var jag kunde köpa biljetter. Det visste de såklart. Och jag kände på en gång, fasen vad himla enkelt det är att prata med folk som vet, med folk som har rätt info, med folk som kan och som vet hur saker och ting ligger till, med folk som kan ställa motfrågor, med folk som jag kan ställa motfrågor till osv. Vilken lättnad det är.

Så jag fick info om att varje skola har sin egen försäljning efter sin respektive träning på söndagar.  Varje skola har två timmars träning varje söndag och de ha haft rullande schema hela tiden.
I söndags hade sonen och hans partner bytt tid eftersom hon inte kunde deras ordinarie tid. Och när vi var där kunde jag således inte köpa biljetter till rätt bal eftersom de tränade med "fel" skola den tiden.

Ok, tack för den infon.

Jag och maken åkte hem. Jag satte mig och mailade till sonens skolas balkommitte som har en sida på Facebook. Frågade om de kunde hjälpa mig och jag erbjöd mig att komma förbi skolan under veckan och hämta upp biljetter samt betala.

Då hände det!
Maken hade hämtat sonen efter träningen i söndags.
Och hade glatt hoppat in i bilen med de 8 biljetter som vi från början hade önskat. Vaaaaa?
Maken tappade haken en smula men kunde snabbt hämta sig. Med min info från tidigare under dagen så tog han ett extra koll på sonens nyss utköpta biljetter. Eftersom maken visste att det var "fel" skolas träning. Då såg han ju att det mycket riktigt stod fel datum på biljetterna.

Sonen bröt ihop. Igen.
Han la sig helt platt. Är inte det sååå typiskt? Att när han väl hade tagit mod till sig, så fick han för biljetter.....lite så går det när man inte ställer exakta frågor......

Maken lugnade honom. Tog biljetterna och gick tillbaka. Han fick pengar tillbakaswischade och allt löste sig.
De kom hem och berättade hela historien. Vi berömde honom för att han öht gjorde ett försök.
Jag berättade att jag hade mailat balkommitten.

Idag fick jag svar från en i balkommitten. Inga problem. Klart hon hjälper mig. Bestäm bara tid och dag. Jag ringde sonen och frågade om han ville bestämma tid och dag med henne eller om jag skulle lösa hala alltet. Han bad mig fixa.
Så nu har jag bestämt med Natalie att hon och jag ska träffas i morgon tisdag efter hennes sista lektion kl 14.15 och då ska jag äntligen få biljetterna i min hand. Det ska bli 17 vuxenbiljetter samt 5 barnbiljetter. Antalet har ökat i samband med att veckorna har gått kan man säga.

Det har tagit ett antal veckor sen jag fick reda på att biljetterna hade börjat att säljas. Det har tagit ett antal veckor för sonen att göra ett eget försök.
Och ingen information om detta har han tagit reda på själv. Allt har jag fått ta reda på av andra.

I morgon hoppas jag att vi kan sätta en bock framför detta med biljetterna. Men vi hurrar inte ännu. Det gör vi först när biljetterna finns i handen.
Och när vi har sett att sonen faktiskt står på dansgolvet den 28 maj.

Alla de 14 vuxna plus 5 barn är medvetna om att sonen eventuellt inte ens kommer till dansgolvet. Men de har handlat i vilket fall som helst.

Kärlek!