Hahahah!
Jag skrattar ihjäl mig.
Glad i hågen åkte jag till mötesplatsen utanför sonens skola för att möta denna pigga och alerta Natalie för upphämtning samt betalning av biljetter.
Hon kom ut genom ytterdörren och var verkligen sådär strålande energisk som hon har låtit på våra sms-kontakter.
Hon plockade fram 17 biljetter och sen la hon fram ett helt A4-papper med stans största siffror på. Numret dit jag skulle svischa 1700 kr.
Det gladde en gammal tant som inte hade glasögonen med sig, sa jag till henne, med så stora siffror.
Hon skrattade och sa att det fanns minsann även ungdomar som inte kunde läsa små siffror.
Jag tog fram telefonen och skulle börja min swischning.
Hahaha! Trodde ni att det gick?
Självklart inte. Jag provade flera gånger och varje gång stod det att jag hade övertrasserat månadens belopp för switsch. Hur kan det ens vara möjligt? Jag som knappt svischar över huvud taget. En hundring hit och dit på sin höjd.
Ringde maken och tänkte att han skulle försöka, ville inte dra in sonen det första jag gjorde. Men tyvärr så svarade inte maken och då fick jag ringa sonen. Han kunde inte heller svischa visade det sig.
Och fina Natalie hade bråttom och kunde inte vänta tills jag hade varit och hämtat ut kontanter.
Hon sa att hon kunde lägga undan alla våra biljetter och att sonen var välkommen på söndag efter träningstillfället och hämta ut alla då. Och han behövde inte stå i nån kö. Hon kan ju inte veta att det är just det som inte funkar. Han kommer aldrig hämta ut dessa.
Därför frågade jag om vi inte kan mötas i morgon istället.
Och det gick ju bra. Bara om jag kunde stå kl 12.55 vid entren på en annan skola. För hon skulle ha sina sista lektioner där.
Och det går ju bra eftersom jag slutar tidigt i morgon.
Så klockan 12.55 står jag utanför lillebrors skola istället. Och gör ett nytt förbannat försök med att få de där jäkla biljetterna i min hand.
Kämpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar