Annars är det som så att så fort som storebror kom hem från sin fotboll i söndags så kom allt det han hade burit på under dagarna på egen hand. Helgen hade gått jättebra. Men reaktionen på allihopa kom såklart som ett brev på posten så fort vi kom hem.
Den här balen är ju ett enda stort aber. Verkligen. Han känner sig så enormt felplacerad och mår så dåligt innan dessa träningar på söndagar. Och jag vet att om hans partner så skulle viska nåt om att hon vill ge upp, så skulle han inte tjata om att vara kvar. Så att säga.
Och biljetterna till denna bal som går av stapeln den 28 maj säljes varje söndag efter dessa träningar. 100 kr för varje biljett och alla får köpa hur många man vill. Sonen har haft pengar med sig i flera veckor nu men har alltid kommit hem tom hänt, utan biljetter. Han har skyll på olika saker såsom alldeles för lång kö, eller inte ha hittat rätt dörr, eller det har varit för varmt etc.
I söndags kväll bröt han ihop och sa att han aldrig kommer att köpa de där biljetterna. Och om vi vill gå så får vi köpa de själv. Men vi får absolut inte visa oss på träningarna.
Så nu har jag o maken bestämt att vi ska ta reda på när sonen tränar nästa gång. Och sen ska vi vara där då när en annan grupp tränar istället. Och handla då. Utan honom. För dansa ska han. Säger han.
Den här Vätternrundan äter upp honom inifrån. När ska han hinna träna egentligen?
När ska han hinna med både sin fotboll och sitt älskade gym och cykling? Och det här att träna cykling tillsammans i grupp är hemsk jobbigt. För man måste träna när alla andra kan och de kan sent på kvällarna eller på söndagarna. Och om han slutar skolan tidigt så vägrar han sitta här hemma på rumpan och vänta tills klockan ska bli tex 19 när cykelgruppen har bestämt att träffas. För han kan absolut inte göra nåt annat medan han väntar. Det är precis som med en håltimme i skolan. Han vet inte vad han ska göra. Tv-spel kan han inte spela innan han har gjort sig förtjänt av att spela, enligt honom själv. Så det kan han bara göra efter cyklingen. Och vad gäller cykelträningen så behöver man cykla så in i norden långa pass åt gången för att det ska bli nån träning överhuvudtaget. Samtidigt som han känner ett visst obehag över cyklingen med andra för de åker så jäkla snabbt. Gruppen har bestämt att de ska cykla Vättern på ca 11 timmar och då krävs det en fart på ca 35 km/h. Och det är fort när man sitter fast i tramporna och man ska "ligga på rulle" i klunga. Han hade räknat med ca 12 timmar och då får han åka ensam. Inte så kul.
Den här svenska Klassikern som han såååååå gärna ville göra känns inte längre som om det är sååååå roligt längre. Inte för nån i hans omgivning heller kan jag säga.
Och så den här jäkla maten. Helst kyckling i olika former dygnet runt. För mån behöver ha protein påslag var tredje timme hela dygnet egentligen. Och det går ju inte när man sover, så då behöver man äta strax innan man går och lägger sig. Han lagar ju ingen mat själv till råga på allt så han kräver ju nästan att det är nån annan som gör den åt honom. Jag är så jäkla trött på alla denna mat som ska göras, som ska ätas, som ska planeras, som ska inhandlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar