Det är tisdag och ikväll är det fem timmars rep i arenan för balen.
Jösses vad sonen inte ser fram emot detta.
Samma sak på fredag. Fem timmars repetition.
Mat behöves medtages. Samt mängder med dricka. För det kommer att vara varmt.
Har kollat vädret på lördag. För min egen skull faktiskt. Sonens önskan är nog hällregn och kyla för det är skönast och då kommer inte lika mycket folk.
Men för min egen skull önskar jag sol och vackert väder så vi kan vara utomhus och njuta av allt det vackra.
Bilar som ska transportera paren från arenan till parken i stan. Alla vackra par som dagen till ära har gjort sig sååååå fina.
Jag ser fram emot detta evenemang väldigt mycket. Men inte sonen. Och jag är otroligt stolt över att sonen faktiskt försöker sig på att genomföra detta. Jag vet inte varför han her bestämt sig för det egentligen. Jag var ju helt inställd på att inte få uppleva balen. Tills han en dag plötsligt kom hem och sa att han och Irma ska dansa.
Samttidsggt som han igår, fyra månader senare sa att han är inställd på att detta kommer att vara en av de värre sakerna han har gett sig in på. Värre än uppkörningen tex. Och så nämnde han flera olika saker till.
Så även om det är mycket jobb för honom så gör han det. Han tycker inte ens att det är roligt. Så jag undrar nånstans varför.....
Och grejen är ju att när han har bestämt sig för att genomföra en grej så medför det automatiskt en massa jobb för mig och maken också. För vi vet ju att han fixar det inte själv. han behöver MASSOR av stöttning och hjälp under tiden. Så det blir jobba för oss alla. På olika sätt.
Ta reda på information, hitta rätt information. Bara en sån sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar