onsdag 9 mars 2016

Att vara en lagspelare

Som han kämpar!

Hans 00-lag har träning ett par kvällar i veckan mellan 20-21 nu förtiden. Hans absolut värsta tidpunkt alla kategorier. För då är han inte hemma förrän vid 22-hugget vilket är hans normala läggningstid. Och nu när han kommer hem så sent får han inte i sig sina melatoninkapslar i tid och han får inte ro nånstans. Och "kräver" då att nån är uppe med honom tills han blir trött. Det är inte hans pappa som gör honom sällskap. Så kan man säga. För honom är det inte alls lika viktigt att sonen känner sitt lugn. Utan maken bara går och lägger sig och så får sonen klara sig själv. Och det skulle han säkert göra. Men jag har fan inte mage att lämna honom helt ensam i soffan när jag vet hur får kämpa för att hitta sitt lugn just där och då.
Idag beklagade han sig. Igen.

"Men du fortsätter ändå?" frågade jag i kväll.

"Ja det är klart, jag är ju en lagspelare! Och jag har ju lärt mig att man inte kan få de tider man önskar på fotbollsplanerna som man önskar hela livet!"

Och jag mitt i min egen trötthet, bara log,
för jag bara hörde i allt det han sa hur det var våra egna ord som kom klingandes ut ur hans mun. Hur han nånstans inom sig har tagit till sig iallafall några ord på vägen som vi har uttalat under alla år.

----------

En annan grej som hände idag.
Han skulle till gymmet med två kompisar. De skulle träffas klockan 14 nere i samhället.
Plötsligt när jag och sonen sitter och pratar i vardagsrummet så dyker båda dessa killar upp på våran garageuppfart.
"Vad fan gör de här?"

Då visade det sig att de hade fått tid över och tänkte att de kunde komma förbi lite innan istället.
Jösses. Här fick sonen jobba, tänka om.
Han som inte hade hunnit packa ordentligt heller. Vilken ordning skulle han nu göra saker och ting på.
Jag passade på att snacka lite med grabbarna så sonen fick en stund för sig själv och kunde samla ihop sig en smula.
Jag pratade med killarna om deras omtalade lärare i träningsläxa. Vi pratade och vi kunde bara skratta åt eländet. Efter en stund var sonen klar och de kunde åka iväg alla tre.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar