Känner igen det som händer

Efter ett bra tag med en ganska så lugn och harmonisk kille har hans humör vänt.

Jag upplever honom mycket mer stingsligare och mycket mer otrevlig i sin ton mot framförallt mig.
Hans enorma argumentationer har återkommit som när han var yngre och riktigt liten, då han argumenterade för och emot absolut allting. I varje samtal vi hade. Jag känner att jag börjar känna igen mönstret.

Han vet bäst om allt, han har alltid svar på allt, han har otroligt svårt att kompromissa, han har otroligt svårt att ta in att andra kan tycka annat eller vilja göra annat,  han har svårt att förstå att saker och ting kan ha en annan lösning eller vara på ett annat sätt än det han själv han har eller ser. Och mot framför allt mig är han väldigt kort och vass i tonen.

Så här var det när han var liten med. Och så här i efterhand känner jag att det var en period då han kände sig oförstådd av sin omgivning, han kände sig helt utanför alla ramar och han mådde helt enkelt inget vidare. Kravställan var alldeles för hög för honom just då.

Nu känner jag att det kan vara samma på gång igen.

Även om han inte kan sätta ord på det hela så ser vi, och vi märker av hans oro inför sin egen framtid.
Han känner sig osäker på vad som kommer att hända efter studenten. Just nu har han ingen aning om han får de jobb han har sökt eller inte. En enorm stress att leva i ovetskap. Och får han då ett av jobben så kommer han iallafall att tacka nej till just det, det har han redan bestämt sig för.

Jobbet hos faster blev det svårt att få då många har sökt med sk ekonomisk utbildning vilket han inte har. Men kanske att faster kan hitta ett eventuellt sidospår. Vi får se. Ovisshet.

Han är intresserad av att söka till GMU. Statens militärutbildning som är på 4 månader. Varför inte? Inom det militära är det väldigt strukturerat så det kanske skulle funka. Ovisshet.

Han känner ett visst vemod inför det som är just nu ser vi också. "Mitt sista påsklov"
"Vi som har känt varandra sen 6-års ska snart splittras".

Och på allt detta även stressen inför slutspurten i skolan och allt som ska göras och lämnas in och skrivas.

Han har många tankar.

Han är lättretlig och stingslig.
Säkert delar han den här känslan med många utgående studenter just nu.
Men då får man lägga på den dubbla dosen oro hos individerna med NPF-svårigheter. För de kan inte hantera/sortera det som händer på ett strukturerat sätt.
För dem blir allting som en enda stor gröt i huvudet. samtidigt som en stor torktumlare snurrar i huvudet på dem. med alla tankar, intryck, information, känslor mm.

Och det här är en tuff period som ligger framför oss. Jag är helt klart medveten om den.
Det jag vet nu, är att nu för tiden är vi två föräldrar som fattar galoppen. För tio år sedan var jag ensam.
 Med en unge som bara var otacksam och uppkäftig enligt pappan.

Det är en stooor skillnad.