Våran unge har sen han började skolan för 13 år sedan alltid avskytt all form av grupparbete i skolan. Framför allt om det har varit läraren som har bestämt grupperna. "För de särar alltid på de som är bästisar!"
Och det där har jag gått och tänkt så in i norden mycket på sen han påpekade det för nån vecka sen igen.
"Jag förstår inte varför läraren måste sära på de som känner varann mest? Jag förstår inte hur de tänker! Så gör väl inte ni i förskolan mamma??"
......jo....
Det är just exakt så vi gör i förskolan faktiskt. Där också.
"Särar ni på de som verkligen vill vara med varandra? Varför gör ni det?"
Ja, varför gör vi det egentligen?
För att vår tanke med det är ju att barnen ska försöka lära känna andra barn också. För att barnen ska försöka lära sig det sociala samspelet med andra barn. För tänk om man alltid är med samma kompis hela tiden, och så blir den kompisen sjuk. Vem ska man vara med då?
"Ok, det kanske funkar på sådär små barn. Men i skolan tycker inte jag att det är bra!"
Men.
Jag tog faktiskt till mig det han sa.
Och jag har tagit det med mig till mina kollegor på jobbet.
Och vi har alla fått en rejäl tankeställare.
Så nu kanske vi ändrar på våra grupper. Helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar