Maken är i vår gamla hemstad då vi bodde utomlands. Han blev inbjuden som gäst på företagets årliga kick-off där han under två år var den som höll i den. Jätteroligt för honom att få vara med även ikväll.
Jag har just bytt arbetsgivare och ikväll hade även vi en sk kick-off.
Efter ett par dagar med förberedelser samt snack så var det ok för båda killarna att jag kunde gå på min fest med mina nya kollegor. Bara jag lovade att vara hemma senast 23.00. För då skulle de fortfarande vara vakna. Det löftet var inte svårt att lova.
Jag åkte hemifrån ca 18.20 och storebror stod i hallen och sa "hej då". Jag såg hur han stod där och svalde och svalde samtidigt som han önskade mig en trevlig kväll. Jag lämnade med en klump i magen och det kändes en aning småjobbigt. Utan att på nåt sätt överdriva den känslan.
Under kvällens gång hade jag koll på mobilen så som jag hade lovet. Inga sms eller samtal kom över huvud taget. Jag kunde utan problem slappna av och jag hade riktigt trevligt vid mitt middagsbord.
Jag var hemma ca 22.30 och båda grabbarna satt uppe i vardagsrummet framför tv:n när jag öppnade ytterdörren.
De berättade båda två att kvällen hade gått bra. De hade ätit och varit sams hela tiden.
Jag gick och satte mig i soffan.
Storebror gick på toan.
Då frågade lillebror:
"Mamma, är det ok om jag går ner till mig nu när du har kommit hem?"
Han tar ett större ansvar än vad han själv ens är medveten om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar