Våran morgon

Storebror har aldrig varit den som har sovit länge och har aldrig varit den som behövt så många timmars sömn.
När han blev tonåring för tre år sedan trodde vi att det skulle ändra sig en aning iallafall. Att han kanske skulle sova fram till 08.00 på helgen skulle vara en dröm för hela familjen.
Men icke.
Han vaknar tidigt fortfarande. Och det har till slut blivit en "grej" för honom. Nu vill han inte sova längre än till 08.00 heller. ( Även om det aldrig ens skulle hända....) Så för att inte ens riskera att göra det så ställer han sin klocka/telefon på 08.00 varje helg för att inte sova bort hela dagen.

Så hans dagar vid lov och helger blir så enormt mycket längre än hans kompisars. När de börjar röra på sig under sina täcken sisådär vid halv tolv hugget på förmiddagen så har vår kille redan varit igång halva dagen.


I morse hände nåt läskigt.
Som vanligt var han uppe med tuppen. Han satt i soffan. Jag var i sovrummet. Jag ropade om han kunde sätta på te-vattnet åt mig. Javisst , svarade han och reste på sig.

Plötsligt hörde jag världens duns från köket. Och sen helt knäpptyst.
Jag ropade hans namn: Inget svar.
Jag rusade upp och ropade hans namn igen.
Precis när jag kom in i köket svarade han och hade just rest sig från golvet. Han var chockad och ögonen helt stirriga.
Jag tog honom till soffan och jag fick be honom att luta sig bakåt så hans huvud kunde få vila sig mot soffkuddarna. Jag bad honom att berätta vad som hände. Men han kunde inte.
Han minns liksom inte.

Vi är inne på blodtrycksfalls-spåret och tror att det kan vara det.
Men vi vet ju egentligen inte vad det var som hände.
Han kollade blodtrycket senast i oktober och ska på återkoll i april/maj.

Håller ögonen öppna.
Nu tog han cykeln till gymmet.