Gött mos

Jag har så mycket att skriva egentligen att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Först och främst vill jag bara berätta att sonens prövning i "spanska 1" gick enligt honom själv ganska bra. Han åkte dit utan problem. Farfar körde dit honom och stod stand by när han var klar.
Provet var indelat i tre delar varav alla delar var satta på ca 60 minuter.
Han ringde mig efter 90 minuter. Då var han klar. Med alla tre delar. Men han var nöjd och belåten. Vi får se om det blir godkänt.

Plötsligt har det hänt.
Killen som under alla sina 16 år här på jorden aldrig har slösat på några kramar eller velat ta emot några heller för den delen, killen som inte gillat kroppskontakt what so ever. Den killen har nu två kvällar på raken lagt sitt vackra huvud i mitt knä i soffan och jag har fått smeka honom över håret.
Den lyckan, mina vänner går inte att beskriva. Att få känna hans kroppsvärme, som jag har saknat det.


Och i morgon har han lagt upp en plan för hela sin dag. Minutiöst kan man säga.
Från morognen då han ska ta cykeln ner till samhället. Ställa den där. Vänta på bussen som hans kompis redan ska sitta på. Den kompisen har då messat bussens reg nummer så sonen inte av misstag ska ta fel när dessa bussar kommer samtidigt. De kommer flera stycken under morgonrusningen.
Efter skolan ska han stiga av bussen nere i samhället där cykeln står. Cykla till gymmet, ställa cykeln där. Gå därifrån hem till farfar. Eftersom det är onsdag ska de övningsköra tillsammans . När de är klara ska han be farfar köra honom till gymmet där han då bestämt träff med sin gymkompis. Sen ska de cykla hem tillsammans.
Den planeringen går inte av för hackor, kan man säga. Helt genomtänkt av honom själv.

Han har även under de senaste två nätterna somnat helt utan melatonin. Bara genom sig själv. Det har nog inte hänt på ..... flera år, tror jag faktiskt.
Och det tror jag är bara positivt. Nu vet han att han kan somna utan. Han behöver inte känna paniken att han inte skulle överleva utan dessa hormoner.

Gött mos!