Lite senare

Apropå det tidigare inlägget så har jag tänkt på varför jag reagerade så starkt.

Jag tror min egen reaktion över allt detta var att maken inte tog upp hans ideer om sonens körning med mig innan han gjorde det med farfar. Jag kände mig utanför helt enkelt. Åsidosatt.

Och man kan ha olika åsikter om saker och ting, det är helt ok. Det är helt ok att inte tycka lika men man ska då kunna respektera den andres åsikt eller känsla.
Och det kände jag att maken inte gjorde. Han fullständigt dumförklarade mig i min känsla.
Vilket medförde att jag kände mig totalt överkörd.

Det gjorde mig besviken. Jag blev ledsen.

Och sen att svärmor o svärfar skrattade så åt mig vid fika bordet.
Kände mig så nertryckt.