Vårat språkgeni!

Våran kille är en ren språkbegåvning.
Han kan se hur det stavas. Han kan höra hur det uttalas och han har ett fantastiskt uttal.
Otroligt duktig helt enkelt.

Inte minst visade han det under tiden vi bodde utomlands.
I den skolan fanns inte spanska att välja på. Det språk som han hade läst hemma i Sverige under sjuan. De språk han hade att välja på i åttan var tyska eller franska. Han valde franska.
Både han och hans lillebror fick testa sina engelska kunskaper först där det visade sig att storebrors kunnande från den svenska skolan var tillräcklig för att kunna hoppa in direkt på den engelska undervisningen samt franskan.

Lillebror var ju två år yngre och hade inte samma kunskap i ryggen vilket även visade sig på engelska-testet så han fick under första hösten gå på nåt som hette ESL, "English support language", nån timme i veckan. Så han behövde inte tänka på ett B-språk samtidigt. Men all undervisning skedde även för honom på engelska.

Storebror hamnade i gruppen "French for beginners" under den första hösten. Sopade mattan med de andra eleverna med sin begåvning och fick efter julen det året börja i "Advanced French".

Lillebror hade då kommit ikapp med sin engelska och fick även han välja ett B-språk efter den julen. Han valde franska han med.

När storebror gick ut nian i våras hade han det allra högsta betyget i den franska kursen och fick till och med ett diplom från skolan där det stod "Excellent in French".

Väl tillbaka i Sverige ville han läsa spanska igen på gymnasiet.
Då hade redan hans kompisar läst spanska i hela högstadiet och fick börja i grupppen "spanska 3".
Där fick inte vår kille börja eftersom han inte hade de kunskaperna. Vilket jag kan förstå i och för sig.
Han fick således starta om med "spanska 1" och hamnade i en helt ny grupp utan nån som helst som han kände innan. En enorm miss från våran sida.

Han har haft A i alla tester och prov under den här hösten och är klart överlägsen i hela gruppen.
Som det ser ut just nu så sitter han endast av tiden i väntan på nästa lektion.
En tid som han, om världen hade velat, kunde ta till att kanske återhämta sig och samla kraft till de lektionerna där han verkligen behöver vara på alerten.
Men se, så himla lätt är det inte i hans vardag.

Eftersom han inte går i den grupp och i det block som hans kompisar gör när det gäller spanskan så har han sovmorgon enligt schema när de andra inte har det och tvärtom.
Vilket är en total katastrof.
För nu måste han åka buss själv till skolan. Två mornar irad alldelels ensam. Han har ingen som han kan ta rygg på som kan stötta och vara som hans förkläde under färden till skolan. Han är rent livrädd för att stöta på nån som han garanterat gör på bussen, där han inte vet vad han ska säga eller hur han ska bete sig.
 Det här är så jobbigt för honom och det ångestpåslaget han får är inte hälsosamt nånstans.
Kvällen innan är hemsk och samma morgon är extremt tuff.
Han har slitit sig igenom hela hösten, men nu har han kommit till en gräns där han går under.
Hur skulle vi kunna hjälpa honom i det här?

Jag o maken satt häromkvällen och pratade.
Som så många andra kvällar. Om hur vi ska hjälpa, stötta vår älskade lilla, stora unge.

Vi kom överens om att maken skulle ringa rektor. Vi struntade helt enkelt i mentor den här gången och gick rakt på rektor.
Han sa precis som det var och vi önskar att sonen får kliva in med sina kompisar i "spanska 3" och vi framhöll "sociala själ". Maken berättade även om sonens kunskapsresa i franskan tidigare och ville med det få henne att förstå att han kommer att fixa det bytet.
Framför allt är det viktigaste att hans kompisar och trygghet finns i den gruppen.

Och vår plan fick fäste!
Från och med nästa vecka får killen hoppa in i "spanska 3" och börja läsa där. På ett villkor.
Sverige är ju ett land där allt ska finnas på papper och allt ska finnas på pränt.
Så det han måste göra i slutet av januari är att göra en sk prövning i spanska 1.
Det spelar ingen roll hur det går där, men systemet behöver en prick i protokollet att det är avklarat.

Men han hoppar in i grupp tre redan nästa vecka.
I en grupp som har läst färdigt "spanska 1" och "spanska 2" och halva "spanska 3" och  han endast har halva "spanska 1" i sin ryggsäck.
Det kan gå hur som helst. Antingen klarar han det galant och fixar kanske till och med ett kanonbetyg. Eller så blir det lite si och så.
Men det gör faktiskt ingenting.

Det absolut viktigaste i det här läget är hans hälsa. Attt få in honom där hans kompisar finns.
Så han kan åka buss utan att halvdö flera dagar i veckan. Och kan känna ett någorlunda lugn på kvällskvisten.

Han själv känner att det här var en toppenide'.
Det han är nervös över är att göra prövningen. Att behöva sitta i kanske två timmar och göra ett prov.
Och kanske till och med på en studiedag när han skulle enligt schema vara ledig.

Vi får se hur den här planen funkar. Vad den har för utfall.
Kan gå rent åt skogen.
Men då får vi lösa det igen.

Men det kan faktiskt funka också.

Tack snälla rektor för att du ger vår kille en chans!