Heja Björklunds "motivations"-betygssystem

Våran kille är väldigt duktig på engelska.
Han vet det själv och efter två år utomlands med endast engelsk utbildning är han helt klart duktig.

Man skulle kunna kunna kalla honom en språkbegåvning då han
dessutom tentade av steg ett och steg två i spanska på en termin förra våren samtidigt som han gick  steg tre. På tentorna hade han på steg ett betyg A, på steg två betyg B. Utan att ha öppnat en endaste spanskabok. Steg tre gick han ut år ett med ett C.
Och när vi bodde utomlands blev han placerad i gruppen "Advanced French" fast han aldrig hade läst ett ord franska. Samt att han efter två år där gick ut nian som kursetta med betyget "Excellent".

Han bara hör hur det ska låta, hur det ska stavas och hur det ska böjas hit och dit.

Ett språkgeni helt enkelt.

Han gick ut ettan i somras med betyg A i engelska.
I tvåan har han haft A:n på alla tester och prov sen starten i augusti.

Häromdagen kom han hem alldeles bestört.
Han hade fått ett B på ett förprov inför Nationella proven.

"Nu kommer jag inte kunna få ett A i slutbetyg eftersom för att få ett A måste man ha A i alla prov!!!"

Och det här är ju inte klokt. På en endaste fläck egentligen.
Det är verkligen så här. Faktiskt.

Och det är vad Björklund kallar för att motivera elever till att plugga mer. Enligt honom är det ett fantastiskt verktyg att få elever att vilja plugga ännu mera.

Hur tänkte han då?
Att det inte är ok att ha en dålig dag nångång?
Hur kan han bara tro att det här systemet får ungdomar att känna en glädje att plugga? Känna motivation att läsa än mer?

Hur kan Björklund tro att elever känner en motivation att plugga för att få ett A, när man vet att bara om jag har en dålig dag och skriver ett B så är det kört.
"Jag vill bara ha ett A, mamma! Inget annat är jag nöjd med. Men varför sk jag lägga så mycket enregi på det här om jag inte ens kan ha en endaste dålig dag?"

Det ska analyseras, det ska nyanseras, det ska källgranskas, det ska  skrivas så mycket om så mycket att det inte är klokt.
Samt att det ska lyssnas och det ska förstås.

Det är inte ens klokt för barn utan diagnos.