Tydligheten är A och O.

Var hemma ca 17.45 ikväll.
Jag kom med lillebror efter att han och jag hade varit i köpcentret här i stan. Vi hade fikat och lillebror hade klippa sig och lilla mamman hade bokat tid för en synundersökning.


När vi kom hem iallfall jag och lillebror så satt storebror här i soffan med panik i blicken och ögonen på läxböckerna.
"Jag har tre prov nästa vecka och ett på fredag!! Och jag vet inte vad det är jag ska plugga på!! Är det det som gäller det som står på pappret eller är det nåt annat? Är det alla dessa 50 instuderingsfrågorna eller det nåt annat också?? Mamma, hjälp mig!!!"

Rivstart. Lillebror gick ner till sig.
Jag satte mig ner bredvid storebror och tillsammans fick vi honom att  lugna sig en smula.
Vi tog ett ämne i taget och i mina ögon utan diagnos är det egentligen bara att läsa för honom, men han var alldeles för låst i sitt tänk och ville veta exakt vad det är han ska plugga på. Vilket jag har full förståelse för. Så det var bara att ta reda på dessa tre lärares telefonnummer och mail.
De svarade inte vilket jag förstod för klockan var ju ändå nästan 18.00.
Så jag mailade alla tre istället.
En av dem har fått mail och samtal tidigare från mig så hon vet redan om hans behov av tydlighet inför prov osv så hon fick bara en liten påminnelse om det.
De andra två är  lärare där jag återigen fick berätta vikten av tydlighet. Tydlighet vad gäller vad som ska hända, tydlighet inför nya saker, om vad som förväntas av sonen osv.

Mitt i allt mailande sa sonen:
"Alla andra går bara hem och sätter sig och pluggar. Men inte jag inte! Jag måste ha hjälp av mamma att skriva mail till alla lärare".
Så medveten.
Jag svarade att det är det ingen som behöver veta. Och att det är därför jag finns här. För att hjälpa honom. För att kunna strukturera vilka sidor som han behöver läsa idag. Och vilka sidor han behöver läsa i morgon. Vilka av dessa 50 frågor som han kan börja med att svara på idag.

Middagslagningen blev lite senare denna kväll men sonen läste det kapitel som jag bad honom att göra i biologin. Han svarade på 15 av frågorna fast jag endast bad honom om de första 10 på idrottsfrågorna. Han gör det han ska och även lite till ibland. Han vill göra så bra ifrån sig som det bara är möjligt. Men han behöver ett vuxet stöd. Nån som bekräftar det han gör. Nån som talar om vad han ska göra. Nån som finns bredvid när det låser sig så fullständigt.

Och jag är så tacksam över att det inte var min kväll på jobbet ikväll.