Han kunde inte hålla sig

Maken och tillika pappan till mina två söner har sen storebror var 7 år varit tränare i hans fotbollslag.
Han och en pappa till tog sig an laget och skötte det otroligt bra under alla år. Killarna i laget har gillat både maken och den andre tränaren.
Truppen har varit homogen ända fram till sommaren 2011 då vi valde att flytta utomlands.
Då fick både son och maken säga "adjö" till resten av laget.

När vi nu kom hem till Sverige igen var det fortfarande samma pappa som tränade P-97 och det var nästan samma killar kvar i laget. Egemtligen helt otroligt att det är samma järngäng som har hållt ihop sen de var sex år.
Det var bara för sonen att liksom hoppa in.
Till skillnad för brorsan där hans lag, som han lämnade, i samma klubb hade lagt ner, tyvärr.

Både jag och maken är helt övertygade om att det är helt tack vare att pappa har varit tränare som sonen över huvud taget har spelat fotboll. Han älskar sporten som sådan, men om inte pappa hade varot med som tränare hade det aldrig funkat med cuper, resor och alla bortamatcher. Han har kunnat stödja sig mot sin pappa hela tiden.

Nu när vi kom hem hoppade han utan problem in i gänget igen. Fast pappa valde att inte ta sig an tränarrolllen igen.
Hösten, vintern samt en del av våren har nu passerat och nu kunde han inte hålla sig längre från fotbollen.
Dock tänkte han att han kunde vara med som hjälptränare åt lillebrors lag den här gången. Eftersom det har gått så bra för storebror utan pappan.
Och pappa kände att han ville ge lillebror en del av sin tid.
Men.
Han gjorde misstaget att prata med lillebrors klubb innan han pratade med sin son om sin medverkan som ev hjälptränare.

När pappa berättade detta som glad nyhet för sin yngste grabb så tystnade bara lillebror och sa:
"Jag vet inte, jag måste tänka på det här..."

Pappan blev helt chockad. Han hade tagit för givet att lillebror ville ha honom med.

När jag gick ner till lillebrors rum för att kolla läget så satt han i sin fåtölj.
"Mamma, jag vill ha fotbollen som min egen grej. Jag vill inte ha pappa med där. Men jag vill inte göra pappa besviken."

Jag svarade honom:
"Om du vill ha fotbollen som din egen grej så är det helt ok. Du behöver verkligen inte ha pappa hängandes i hasorna om du inte vill det!"

Som den tuffe kille han är så berättade han det för sin far senare under den kvällen och pappan blev helt tyst.
Den kvällen mådde pappan så dåligt över att inte ha sett det här komma. Att lillebror börjar bli stor och vill ha sin grej till sin egen. Att han vill träffa killarna laget i omklädningsrummet utan att pappa har koll hela tiden på vad han gör och säger. Han börjar bli självständig och vill klara mer och mer på egen hand. Precis som det ska.
En otrolig tankeställare för maken.

Förra veckan kom det.
Han hoppar in i storebrors lag istället. Till sitt gamla gäng. Som säkert väntade på honom med öppna armar.
Dock lärde han sig av förra misstaget och frågade storebror först om det var ok.

Det var det.