Förra veckan satt vi och pluggade franska jag och lilleman.
Han skulle ha prov samma vecka.
Igår satt vi i bilen på väg hem efter hans träning som han går till direkt efter skolan på torsdagar.
"Mamma, jag har fått tillbaka mitt franskaprov!
Jag hade tre poäng från ett A! 97 av 114!", jublade en skapligt lättad och glad son.
Han var så himla glad och hela ansiktet utstrålade en enorm stolthet över honom själv.
Jag blev så himla glad för hans skull jag med, och vi klatchade med våra händer där vi satt och njöt i framsätet.
Och så sa han i nästa andetag:
"Nu vill jag ha resultatet i kemiprovet också. Du vet det du och jag pluggade till, mamma!"
Jotack, jag visste exakt vilket prov han menade.
Nu hoppas jag att Gud står på vår sida och att det pluggandet kan ge honom ett bra resultat även där.
För tänk om då båda de här två resultaten skulle kunna ge honom en liten "kick in his ass" och att han nånstans skulle kunna finna sin inre motivation att fortsätta läsa.
Och senare på kvällen kom han upp från källaren och sitt rum, precis som han har gjort de senaste kvällarna. Kommit upp och velat vara tillsammans med oss andra. Han har backat in i soffan bredvid mig. Och det betyder att han vill bli kliad på ryggen. Och som jag kliar. Hur länge som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar