Mötet med rektor

I fredags satt maken med rektor i ett sk akutmöte.
Jag var inte med.

Hon hade blivit införstådd vad mötet skulle handla om via mail, syo och telefonsamtal från tidigare i veckan.
Så när maken dök upp vid nio var hon ändå ganska uppdaterad om hur situationen såg ut.

Hon är helt på det klara med att hennes högsta önskan är att vår son ska kunna gå kvar i hennes skola under hela hans gymnasietid. Hon gjorde klart för min man att hon tänker göra allt hon kan för att underlätta och stötta vår kille så att han mår bättre under sin tid i hennes lokaler.

Så from nästa vecka förkortas några av hans skoldagar. Vilket i praktiken betyder att han kommer att få info om den sista lektionen för dagen på mail och istället för att göra den i salen med de andra så kan han åka hem och göra uppgiften hemma.

Vilket även betyder i praktiken att den värsta samt längsta håltimmen på tisdagar kommer att försvinna av sig själv. Så där blev det verkligen en win-win situation.

Det finns en kille, en personal som för det mesta jobbar i biblioteket på skolan som gärna "tar sig an" sonen vid behov. För att kunna stötta med läxstrukturering. För att kunna finnas till hands vid håltimmar. För att kunna finnas till hands när sonen behöver ett vuxet stöd. Så han kan känna att det är ok att gå undan för att kunna andas nånstans. Vi ska arrangera ett möte för oss alla fyra, vi tre samt denna man som heter Anders. Allt detta är sonen nu med på.

Till hösten lägger rektor vår sons schemaläggning under en sk prioritering. Vilket betyder att de ska ta hänsyn till att hans klass ska slippa i möjligaste mån så många håltimmar samt sovmornar som det bara är möjligt.

Han ska även from nu få fri tillgång till skolans gym för att kunna slå hål på de håltimmar som redan finns och som ev kommer att dyka upp fram till sommarlovet.

Alla nationella prov som ska ta sin början nu vecka 15 ska egentligen skrivas i aulan. Hans klass kommer att få göra dessa i sitt hemklassrum.

Skolan har alltså en rektor som vill hjälpa till. Som gör allt i sin makt för att själva skoldelen ska kunna bli så bra som möjligt för killen. Och så hoppas vi på att alla lärare hoppar på samma tåg förstås. Men har de en chef som vill hjälpa till, hoppas vi att även de vill samma sak.

Det som egentligen ingen av oss kan hjälpa honom med är allt det andra. Det sociala, som han själv säger. Och det handlar verkligen om "allt det andra". Tiden mellan alla aktiviteter. Till och från skåp, lektioner, matkön, matsalen. Omklädningsrum till idrotten. Med mera, med mera.


Hur gör man där?