Nya journalen

Vi har fått tillbaka den reviderade journalen angående sonens utredning för As.
Den som maken inte var nöjd med och ville ändra saker och ting i.

Jag har läst den återigen och jag anser den bättre och mer välskriven än den första.
Maken läste den nu på morgonen.
Han anser den fortfarande inte vara ok. Det finns ord och uttryck som han hakar upp sig på. Såsom "hyperfokusering", "höga ångestnivåer" mm.
Han vill inte att det ska stå så.

Jag försöker säga att sonen enligt mig hade just höga ångestnivåer när han var liten. Samt även nu.
"Ja, men betyder höga ångestnivåer som du menar, detsamma som när psykologer använder samma ordval?" Detta ständiga ifrågasättande.

Jag har ingen aning. Det jag vet är att de var inte med, varken maken eller dessa psykologer, på den tiden då sonen var livrädd för att somna för att han var rädd för att brinna upp. Eller när han var så ångestfylld innan han gick till skolan att han var nära på att kräkas.
Är inte det "höga ångestnivåer" vet inte jag vad det betyder.

Jag känner mig lika ensam nu som då.
Att det jag upplevde eller kände då inte liksom räknas.

Idag klockan 11.00 ska maken ha telefonmöte med psykologen med sina frågor. Samt fråga om den nya diagnosen som stod med, depression. Den visste vi inte om.
Han kan så klart ha haft det, men att vi varit omedvetna om den.

Maken åkte iväg i morse.
Tjurig och irriterad. Över att jag inte hade reagerat mer över den nya journalen. Vilket får mig att känna mig som en som inte bryr sig. Som inte anser att detta är viktigt. Vilket är tokfel. Jag bryr mig verkligen.  Jag behöver träna mig i att stå upp för min egen känsla.

Samtidigt som jag tänker som så, att det måste vara oerhört jobbigt för min man att leva ett liv där han inte litar på nån annan än sig själv.
Det är även lite tufft för hans omgivning.