Ge aldrig upp!!

Jag måste säga att jag gillar sonens rektor.

Även om saker och ting inte har fungerat som bestämdes på alla möten vi har haft.
Han som ytterst ansvarig har inte vetat om alla turer vi som familj har haft med otaliga lärare under året som har gått. Vi inte har blandat in honom i alla frågor, utan vi har ju skjutit direkt på berörd lärare. Vilket ioch försig med facit i hand har gått sådär.

I flera veckors tid har vi flaggat för sonens välbefinnande och det har inte hänt särskilt mycket förrän förra veckan då vi, både maken och jag, tryckte till ännu hårdare mot mentor och en del lärare.
Vi känner att lärare inte lyssnar eller förstår allvaret i vad vi säger.

Nu.
Rektor fick till sig sonens skrivelse om hur han upplever sin dag via mail. Han hade läst in sig på den texten innan vi träffades igår klockan 14.30.
Han tog till orda på direkten. Annars har han alltid frågat oss om hur läget har varit sen sist. Inte igår. Han visade vägen.
Han inser att vi som föräldrar har gjort allt vad vi har kunnat, han förstår att vi som föräldrar lägger ochn har lagt en enorm kraft och energi på sonens skolgång och välbefinnande nu och under årens lopp. Han förstår att vår ork tryter men han förstår också att för oss finns det inget annat heller. Han förstår att vi tänker slita så länge vår son behöver det.
Han bad om ursäkt över att hans medarbetare inte har fullföljt det som har bestämts tidigare.
Han vill att from nu ska vi som föräldrar kontakta rektor själv på en gång när det dyker upp frågor eller om saker inte fungerar som det är tänkt.
Han sa att även om vi som föräldrar vill göra jobbet själva, så väger hans ord en aningens tyngre när han pratar med sina lärare än om vi som "påstridiga" föräldrar gör det. Han tänker påminna lärarna och hitta en rutin som gör att de ska komma ihåg vad de behöver göra för att hjälpa vår son. Han ska sätta sig med sina medarbetare och fråga hur de tänker i sitt arbete med sonen.

Han sa även att han är nyfiken på vår kille. Och berättade att han skulle vilja träffa honom. Han undrade hur vi trodde att sonen skulle tycka om det. Att träffa rektor. Rektor är alltså villig att etablera en personlig kontakt med sonen för att på nåt sätt förstå ännu bättre. Och i texten sonen skrev så förstår rektor att de två har samma intressen så de två skulle kunna ha mycket att prata om.

Vi sa att vi tror att det är en mycket bra ide.

Så nu ska rektor ta en första kontakt med sonen antingen via mail, och liksom tacka för texten. Eller gå till bibblan när sonen sitter där och sliter med matten, och börja prata med honom då.
Och hans tanke med just den kontakten är att sonen ska kunna sms:a eller maila ektor direkt när han har frågor om lektioner eller annat som inte har förklarats tydligt nog för honom.

Och att ha den direktkontakten med rektor vore ju klockrent.
Då kan han får svar på sina frågor direkt och behöver inte gå via oss, via mentor för att sen komma komma tillbaka till sonen.
Oerhört smidigt om det skulle visa sig funka.

Vi pratade även framtid och inför år tre. '
Det finns möjlighet för sonen att få läsa på distans vissa ämnen. Vilket i sin tur kan bli så att han skulle gå i skolan kanske två eller tre dagar, och läsa hemma resten av veckan. Vi poängterade även att sonen behöver öva på det sociala och vi vill inte att han släpper sina vänner helt och hållet.
En ide bara än så länge.
Vi ska prata vidare om det när schemat inför trean börjar bli klart nån gång i juni.

Rektor sa även med glimten i ögat och han log när han sa det, att det är inte alla barn och ungdomar som har så påstridiga föräldrar, och han la till att det är bra att vi finns.

Så alla kämpande föräldrar där ute!
Ge aldrig upp!
Fortsätt kämpa!
Slit!
Ring!
Maila!
Åk till skolan!
Gör din och ditt barns röst hörda!
Slå bort tanken om att ni är "jobbiga föräldrar". För det är ni och det ska ni vara!

Ni äger!