Klara sig själv

I morgon tisdag, är pappan borta över natt.
Och jag kommer inte komma hem förrän sent efter jobb, yoga och efter yogan hämtat lillebror med kompis från fotbollsträningen. Jag kommer inte vara hemma förrän vid  halv åtta ungefär.

Och tisdagar är en dag då vi brukar hämta sonen i skolan så ofta vi kan då han har en otroligt tuff dag i skolan och slutar dessutom senare än vanligt. Och sista lektionen är alltid på en helt annan skola i stan.
Och nu kan varken jag eller maken hämta upp honom.

Vi har förberett farfar och frågat om han kan tänka sig att ställa upp på eftermiddagen. Han kunde det, snäll som han är. Men sonen har tackat nej till det erbjudandet då sista lektionen är ett prov de ska göra. Vilket betyder att han inte riktigt vet när han är klar med skrivandet och därmed inte kan tala om för farfar vilken tid han ska vara utanför den andra skolan. Och han vill inte att farfar ska sitta och vänta hur länge som helst på honom. Så han har planerat att helt enkelt ta bussen.

Han vill försöka klara sig själv. Och han gör det så oerhört bra. Han slår sina horn så hårt varje dag mot den där jäkla väggen och har ett sånt himla jävlaranamma.

Som han sliter, denna unga man.

Och inte nog med att han ska ta bussen hem.
Han blir helt ensam hemma ända till 19.30.