Till mötet med rektor nästa fredag har jag tänkt ta med mig ett blogginlägg skriven av en tjej om hur hon som autistisk elev upplever en skoldag på gymnasiet.
Texten är så klockren och jag tänkte att om det ska vara så svårt för lärare att förstå hur vi menar så kan de få läsa direkt från en elev om hur det faktiskt upplevs.
Som förälder och elev undrar vi ju helt enkelt hur många ggr hjulet liksom ska behöva uppfinnas egentligen?
Vår unge kan ju aldrig i livet vara den första eleven i skolan som har dessa behov?!
Men så har det känts. I alla år.
Jag bad sonen läsa inlägget och frågade om han kunde känna igen sig.
"Ja, jag känner igen mig. Och jag skulle kunna förlänga inlägget med minst sju sidor till!"
Gör det!
Gör det, sa jag. Skriv ett eget inlägg om hur du upplever din dag i skolan. Som jag kan ta med mig till rektor på fredag.
"Jag gör det i morgon", svarade han på direkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar