Skärp er!

Varje dag ser jag hur sonen får kämpa så intensivt med att bara hålla i sin nyckelknippa. Sånt som vi vanliga gör helt utan att vi ens tänker på att vi gör det. Handskas med våra nycklar. Bilnycklar, husnycklar och allt vad det är.

Sonen har alltid haft svårt med detta. Av nån anledning osm vi inte får svar på riktigt. Kan det vara järnlukten? Han håller knippan som typ med ett pincettgrepp, som vi säger inom förskolan. Med tummen och pekfingret lirkar han upp den ur fickan. Håller den likadant medan han öppnar cykellåset eller husdörren. Och säkert likadant även i skolan vid skåpet. Och sen snabbt ner i fickan igen. Och jag tror att han inte är helt bekväm med att ha den i fickan heller faktiskt. Men han inser att den måste ligga där under dagen.
Bara det här momentet med sina nycklar tar enormt med energi. Och då har han inte ens lämnat huset ännu på morognen.
Och tänk då alla andra småsaker, som vi anser är småsaker, som han behöver kämpa med. Innan hans dag ens har börjat egentligen.
Sen när han väl tar skolan i besittning runt 08.00 är han helt slut redan. Han sa så här i söndags då han hade en mindre bra dag. En skitdag helt enkelt. Eller en skithelg rent ut sagt faktiskt. Började redan i fredags.
"Om min tank är på 70 liter så går de 70 literna åt till det sociala i skolan. Sedan måste jag göra skolarbetet på ångorna som är kvar!"

Så hur vi än försöker att hjälpa honom med skolarbetet och hur mycket lärarna än är med i matchen så är det ändå bara ångorna kvar till just det. ( Nu visar det sig att de inte alls är med i matchen).  Sen det här andra. Som nästan all hans energi åt till kan vi inte hjälpa honom med så mycket.
Vi kan inte prata åt honom i skolan på rasterna. Vi kan inte vara med och förklara vad de andra menar när de pratar  om sånt osm han inte hänger med i. Vi kan inte hjälpa att det går 30 andra i samma klass som låter och tar plats.
Vi kan erbjuda att han får sitta i smågrupper emellanåt på lektionerna. Vi kan erbjuda att han får jobba med samma killar när det är grupparbeten. Vi kan erbjuda att han får sitta i biblioteket när det dyler upp håltimamr eller på långa raster.

Men han vill inte vara ensam.

Vi kan erbjuda attt han får ta med sig några kompisar till biblioteket.

Men de vill hänga i Uppis.

Han upplever att trots att vi har haft alla dessa möten med alla lärare och förklarat så jäkla tydligt vadhan behöver, så finns det ingen lärare som har pratat enskilt honom under lektioner för att kolla av så att han förstår eller hänger med.
Och ändå ska han bedömas på precis samma sätt som alla andra.
Jag blir förbannad!

Så nu jagar vi rektor. Igen! Igår svarade han inte på hela dagen.

Han måste få fason på sina medarbetare och det är nu.
Jag har skällt ut svenska läraren och hon har bett om ursäkt för en sak som hände i fredags.
Men det räcker inte. Nu måste de skärpa till sig en smula.