Tack snälla den mamman!

På mitt jobb inom förskolan möter jag dagligen barn som är unika och helt fantastiska på sina egna sätt.

Jag möter dem som springer in på förskolan skrattandes varje morgon med ögonen som glittrar och en mun som är glad.
Jag möter dem som har föräldrar som har svårt att släppa taget och säga hej då, och som väljer att vänta ut sitt barn tills det börjar gråta och avskedet blir otroligt jobbigt.
Jag möter de barn som helt sonika blir inkastade i famnen på mig som personal med ytterkläder och skor på sig, för att "det har varit en sån morgon hemma".
Jag möter de barn som smyger in på tå försiktigt längs väggen för att sätta sig med en bok i soffan.
Jag möter de barn som alltid har nåt att berätta så fort de kliver innanför dörren på morgonen och kräver min uppmärksamhet.
Jag möter de barn som har föräldrar som talar över huvudet på sitt barn om hur jobbigt det är.
Jag möter de barn med föräldrar som har nåt viktigt de behöver prata om samtidigt som det är fullt i tamburen.
Jag möter barn som har behovet att bli överlämnat från sin förälder till mig på ett mjukt och fint sätt.
Jag möter barn som har sovit dåligt.
Jag möter barn som skiner upp som solar så fort de kommer innanför dörren.
Jag möter de barn som skriker och slår sina föräldrar.

Alla dessa underbara barn plus många fler ska jag och mina kollegor ta emot varje morgon.
Vi ska se till att alla blir sedda, bekräftade och alla ska få höra att vad kul att just du är här idag.
Vi ska se till att varje förälder ska känna att just de är lyssnade på. Vi ska se till att de kan gå till sina jobb med en känsla av att de lämnar sina barn på världens tryggaste plats.

Allt detta ligger på vårt ansvar. Och det här är bara en ynka del av vad som står i vårt uppdrag inom förskolan.
JAg lovar att vi gör vårt bästa för att barnen ska må så bra som möjligt, ska känna sig så trygga som möjligt, ska lära sig så mycket osm möjligt om hur världen funkar med socialt samspel och turtagning och matematik och natur och motorik. Och allt annat viktigt som står i läroplanen.

Och så finns de dessa barn som behöver extra allt.
Som har precis samma rätt som alla andra till samma trygghet. Till samma rätt att lära.
Och till dessa barn finns deras föräldrar. Ibland som en skugga bakom med sin osäkerhet. Ibland som en ångvält framför utan nån som helst hänsyn till varken barn eller andra människor.
Ibland med en frågeställning om hur barnet har det på förskolan och med en berättelse om hur det är hemma.

Ett tungt ansvar vilar på våra axlar. Till en enormt billig penning kan tilläggas.

Just då, just då känns det extra, extra härligt när en mamma till ett barn som verkligen behöver det där extra, extra allt, sa till mig idag när hon hämtade sin treåring:

"Jag vill bara säga till dig XXX hur tacksam jag är över att du finns här. Du är så bra med vår son och du säger så kloka saker. Jag berättade för min man igår vad du sa till mig i hallen och du är jätteviktig för oss."

Tack snälla den mamman!
Jag blev så väldigt glad. Ända in i själen.

Tack!